Bostadsrättsföreningen Britts Grannar

Nära både naturen och staden

Björkhagens historia

Historik
Namnet Björkhagen kommer av den björkbeväxta hage i vilken Markuskyrkan är belägen. Området tillhörde egendomen Hammarby gård, som staden köpte in större delen av 1917, området inkorporerades i sin helhet 1930. Den delvis kraftigt kuperade terrängen var då obebyggd, med undantag av Lilla Sickla gård vid Sickla sjön och koloniområdet ”Skjutbanan” som låg ungefär på platsen för Ekbacksskolan.
Björkhagen är en av de första förorterna som planerades med den kommande tunnelbanan som förutsättning. Arkitekt David Helldén anlitades 1939 för utformningen av stadsplanen. Planen föreskrev en bostadsbebyggelse med lamellhus i tre våningar, punkthus i 6 våningar samt två mindre områden med lägre bebyggelse. Tunnelbanan drogs i en vid sväng, delvis på en viadukt, tvärs genom stadsdelen med centrumbebyggelse vid stationen. Bebyggelsen bestod av lamellhus och radhus i lägre partier, och punkthus placerade i höjdlägen, vilket förstärkte intrycket av den kuperade terrängen. Utbyggnaden genomfördes i huvudsak mellan åren 1946-50 i vad som fram till 1948, då den nybildade stadsdelen fick namnet Björkhagen, betecknades som ”bostadsområde å Södra Hammarby”.

Tunnelbanan öppnade först 1958, nästan tio år efter det att bostäderna var inflyttade. Centrumbebyggelsen vid Björkhagsplan, som markeras av ett 16 våningar högt skivhus med en särpräglad arkitektur, invigdes först 1959.

Efter 1990 har en viss förtätning skett i de centrala delarna och i södra utkanten har två områden tillkommit. Dels uppfördes Understenshöjdens ekoby, ett radhusområde från 1994-95 uppfört med ekologiska föresatser, och väster om detta 1999-2000 ett mindre bostadsområde i kvarteret Tjockan, på platsen för AB Böhlmarks lampfabrik.

Bebyggelsens karaktär
Norra delen av Björkhagen är i princip obebyggd och utgör delvis en del av Nackareservatet. Här ligger Lilla Sickla gård och västra delen domineras av Hammarbybacken. I den södra delen har naturens dramatiska kupering lett till att den ganska täta bebyggelsen anpassats efter topografin. Variationen av byggnader är större än i de tidigare förorterna även om smalhusen utgör huvuddelen av bebyggelsen. Dessa har dock en friare placering än i t.ex. det tidigare bebyggda Hammarbyhöjden. En annan påtaglig skillnad är att punkthusen nu tillåts synas över trädtopparna. Bebyggelsen är vackert placerad i terrängen och håller i allmänhet en hög kvalitet med omsorgsfullt utformade detaljer och grönskande gårdar.

Tunnelbanestad
Stadsplanen och bebyggelsen i Björkhagen utgör en länk mellan den traditionella smalhusstadens strikta planering och det sena 1940-talets grannskapsenheter. Smalhusen har en fri placering, de är ibland kopplade till långa längor och börjar i några fall närma sig grannskapsenheternas utformning med kringbyggda grönskande gårdar. Ett exempel på detta är kvarteret Skyfallet vid Eslövsvägen. I kvarteret Rimfrosten vid Ronnebyvägen, vilket uppfördes åren 1946-50, har steget tagits fullt ut. Smalhusen är uppförda i tre våningar med putsade fasader, oftast avfärgade i vitt, ljust beige eller ljusa jordfärger och försedda med balkonger.

Väster om centrum, i kvarteren Lågtrycket och Daggen, uppfördes punkthus 1947–48 efter ritningar av arkitekterna Archibald Frid och Sture Frölén. Strax därefter, 1948-49, uppfördes punkthusen i rött tegel öster om centrum, ritade av arkitekten Carl Evin Sandberg. I två mindre områden, längs Ystadsvägen och Axvallsvägen, tillät planen endast bebyggelse i två våningar. Här uppfördes åren 1949–1951 radhus i Småstugebyråns regi. Husen med sina fyra rum och kök har putsade fasader, små skärmtak över entréerna, tegeltak och indragna balkonger, en liten grönskande förgård mot gatan och en liten trädgård mot baksidan.

Höghuset
Planerna för centrum ändrades flera gånger. På grund av dåliga grundförhållanden fick man ändra höghusets placering och en del av centrumbebyggelsen fick göras lägre. Den 16 våningar höga och 14 m breda byggnaden med sin anslående utformning, likt en väldig vit skiva med släta putsfasader och figurativ fönstersättning, framträder i sitt yttre som ett extremt exempel på efterkrigsfunktionalism. Byggnaden ritades av arkitekt Georg Varhelyi 1954 för AB Svenska Bostäder och var länge Stockholms högsta bostadshus. Det var ett socialt sammansatt hus som skulle räcka ”från vaggan till graven” och innehöll medborgarhus, daghem, ungdomshotell, familjebostäder, ateljéer samt pensionärsbostäder. I bottenvåningen fanns restaurang och under huset ett garage och ursprungligen en bensinstation. Den inre indelningen, med halvplansförskjutna våningar i husets övre delar, är kanske det mest intressanta med byggnaden. Det ger familjelägenheterna med entréer från korridorer i varannan våning en inre öppenhet och genomskinlighet. Tydliga referenser finns här till Le Corbusiers idéer om Unité d´Habitation med byggnaden Cité Radieuse i Marseille i spetsen.

Markuskyrkan
I kontrast till höghusets ljusa lamell ligger Markuskyrkans mörka tegelfasader. Detta arkitektoniska mästerverk av arkitekten Sigurd Lewerentz utstrålar en stark andlighet med orientaliska referenser. Arkitektens mening var inte, som traditionellt, att kyrkan skulle behärska omgivningen utan skulle istället passas in i naturen. Den byggdes med stor omsorg och hantverksmässighet. Dess låga, slutna fasader i mörkrött Helsingsborgstegel harmonierar väl med björkarnas vita stammar. Väster om kyrkorummet finns
samlingslokaler och pastorsexpedition kring en gård med spegeldamm. I sidobyggnaden finns ett lågt klocktorn med fyra klockor, vilka fortfarande rings manuellt. Utsmyckningarna är gjorda av Barbro och Robert Nilsson. Markuskyrkan invigdes 1960 men stod klar först 1963.

Äldre bebyggelse
Lilla Sickla gård, med anor från Gustav Vasas tid, ligger vid Kvarnbäcken strax ovanför Sicklasjöns södra strand. Den timrade och panelade mangårdsbyggnaden i två våningar uppfördes 1789. Kring gården finns rester av en parkanläggning från 1800-talets början. Kvarnbäcken nyttjades under lång tid för drift av tidiga industrianläggningar, vilket den bevarade flygeln utgör ett exempel på.

Skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
Större delen av bebyggelsen i Björkhagen är utpekad som särskilt kulturhistoriskt värdefull i översiktsplanen för Stockholm. Det stilfulla och väl synliga höghuset i kvarteret Duggregnet 5 som markerar stadsdelens centrum, är ett viktigt inslag i stadsbilden. Byggnadens ursprungliga funktion ger den ett stort samhällshistoriskt värde. Lilla Sickla gård, en gustaviansk mindre herrgårdsanläggning från 1700-talet med engelsk park och vattenkvarn vid Sicklasjöns södra strand, är en av få gårdar söder om tullarna där kulturlandskapet alltjämt kan uppfattas. Bebyggelsen ingår som en kulturhistoriskt mycket värdefull del. Utöver dessa synnerligen kulturhistoriskt värdefulla byggnader bör även de välgestaltade och tidstypiskt utformade radhusen nämnas, vilka utgör två kulturhistoriskt värdefulla, enhetliga och välbevarade miljöer. Inom områdena skall stor hänsyn tas till såväl helhetsmiljöns som de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde.
Markuskyrkan, i kvarteret Väckelsen, skyddas sedan 1990 enligt 4:e kapitlet i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m

Källa: